Pilgrimer för rättvisa och fred
Att Kyrkornas Världsråd valde begreppet pilgrimsfärd, ”pilgrimage” var ingen slump: ”Ordet ’pilgrimsfärd’ valdes för att förmedla att detta är en resa med djup andlig betydelse. En ’pilgrimsfärd för rättvisa och fred’ är varken en resa mot en konkret geografisk plats eller någon enkel form av aktivism. Det är en förvandlande resa som Gud bjuder in oss till”. ”Att söka efter kristen enhet ’så att världen kan tro’ och att omfamna hela kosmos enhet som det slutliga målet för det eskatologiska löftet om Guds rike, förblir den främsta drivkraften i vår ekumeniska rörelses gemensamma resa.
Genom att gå sida vid sida bjuder vi in andra att följa med oss för läkning och försoning i denna lidande och konfliktfyllda värld.”
Kyrkornas världsråd definierar den ekumeniska rörelsen som en pilgrimsrörelse ”i en värld som ropar efter engagemang från var och en.”
Ett hopp i rörelse
Pilgrimer är i rörelse – och stegen blir lätta när färdas med lätt packning, när de lär sig att endast det väsentliga och nödvändiga räknas. Då kan de bli öppna för överraskningar och redo att förvandlas av möten och utmaningar på vägen. Den som går med blir en välkommen ”kom-pan-ion” – någon att dela bröd med.
Pilgrimsfärden kan bestå av minst tre olika dimensioner – inte linjärt utan i en dynamisk, ömsesidigt beroende förståelse. Dessa dimensioner lyftes även fram i Katolska kyrkans och Lutherska världsförbundets överenskommelse ”Från konflikt till gemenskap” vid Reformationsfirandet i Lund 2016:
Via positiva, att fira de goda gåvorna. Vi reser inte med tomma händer, och vi går inte ensamma. Den ”ursprungliga välsignelsen” av att vara skapade till Guds avbild och tillsammans – som gemenskap – är en unik del av det bredare livets väv. Vi får fira livets gåva, skapelsens skönhet och enheten i en försonad mångfald. Vi får stärkas av nåden att delta kampen för kärlek, rättvisa och fred. – Vi får ta emot i bön.
Via negativa, att besöka såren. Pilgrimsfärden leder oss till platser fulla av våld och orättvisor. Vi får söka Guds inkarnerade närvaro mitt i lidande, uteslutning och diskriminering. Det verkliga mötet med verkliga upplevelser av en trasig skapelse kan påminna oss om livets väsen. Det kan leda oss till omvändelse och – i en rörelse av rening – befria oss från besatthet av makt, ägodelar, ego och våld, så att vi blir allt mer Kristuslika. – Vi får lyssna i bön.
Via transformativa, att omvandla oss själva och världen. Genom att vi själva förvandlas kan pilgrimsfärden leda till konkreta transformationshandlingar. Vi kan växa i vårt mod att leva i sann medkänsla med varandra och med naturen. Detta kommer att inkludera styrkan att stå emot ondska – orättvisa och våld. Vi får förvandlas genom bön och handlar i bön.
