Pilgrimer vandrar i historiens spår, i berättelserna av dem som gått före oss. Samtidigt är pilgrimen riktad framåt mot det som kommer, den verklighet som är möjlig. Vi får bäras av hoppet men också bära hoppet. 2030 är slutåret för FN:s 17 Globala hållbarhetsmål. Det ställer oss inför de frågor som pilgrimer alltid ställt sig: Var kommer vi ifrån och vart är vi på väg? Kan vi bidra till en framtid värd att hoppas på?
Hållbarhet har många dimensioner. Det kan handla om ekologisk hållbarhet, social hållbarhet, andlig hållbarhet, hållbar hälsa. Det handlar om att skapa robusta demokratiska samhällen som klarar av att slå vakt om människors behov och rättigheter också i svåra tider och att stå emot de krafter som vill splittra människor och skapa konflikter. Det finns många sätt att bygga ett hållbarare liv – men det som förenar alla dessa olika inriktningar är att de blir starkast när de förstås som en del i en helhet. Vi sitter alla med en liten bit av lösningen.
2026 Att bygga relationer
I det norska Olavsfirandet har 2026 fått temat ”Släkt och samhälle”. De nära relationer som vi har med familjemedlemmar, släktingar och vänner bygger på att vi bär varandra i hoppet. Att vara förälder är att alltid hoppas på det bästa för sina barn, att aldrig ge upp att hoppas. Som barn formas vi av de värden och livsmönster som våra närmaste erbjuder. Vi ingår i en levande traditionsförmedling. Våra nära relationer är samtidigt grunden för det samhälle vi bygger tillsammans. Hur kan vi stärka den där grundläggande gemenskapen vi alla behöver med våra närmaste? Hur kan vi hjälpa varandra att leva goda liv i livgivande gemenskap?
Ur ett kristet perspektiv är förlåtelsen av central betydelse. Hjälp dem att leva i ömsesidig respekt och ständigt förlåta varandra är en central bön i den kristna vigselritualen. En annan viktig målsättning är att kunna leva med den som står oss närmast i ljusa och mörka dagar, inte bara när det är lätt och givande utan också när det känns tungt och krävande. Kärlek handlar inte bara om att få sina egna behov tillfredsställda utan om att få finnas för någon annan även när vi inte har några egna fördelar av det. Också när det är svårt och smärtsamt.
Idag upplevs samhället ibland som instrumentellt. Opersonliga och abstrakta relationer formar oss i högre grad än personliga och konkreta. Vi är löntagare, väljare, konsumenter. Det bidrar till känslan att det inte finns så starka mellanmänskliga band.
I äldre tider var det annorlunda. Att vara någon handlade om att ha band till platser och människor, att kunna visa på släktskap och att vara del av gemensamma traditioner. Förutsättningarna skiftar. På vilket sätt påverkar det hur vi kan praktisera hopp i vår egen tid?
2027 Delaktighet och tillhörighet
I det norska Olavsfirandet är temat detta år ”Tillhörighet” med fokus både på människors rätt till en kulturell tillhörighet och på ett inkluderande samhälle där alla, oberoende av bakgrund, har lika möjligheter att vara delaktiga. Det är viktigt att synliggöra och lyfta fram minoritetskulturernas betydelse i samhället, inte minst romerna och samerna. På olika sätt kan pilgrimsvandring och andra vandringsleder bidra till det. I de nordiska länderna pågår strävanden att söka dialog och försoning mellan minoriteter och majoritetskultur. 2017, i samband med 100-årsminnet av det första sametinget, restes ett särskilt samiskt altare i Nidarosdomen. I Sverige är det 2027 fem år sedan ärkebiskopens offentliga ursäkt till det samiska folket för den skada som Svenska kyrkan orsakat den samiska kulturen.
Som pilgrimer kan vi ofta få anledning att fundera på vad makt kan göra med berättelser. Den förvandling vi talat om som en viktig del av pilgrimsvandringen handlar om att ta emot nya berättelser och se verkligheten utifrån ett annat perspektiv än det vi är vana vid. Som pilgrimer får vi vandra nära marken, och nära de som lever i samhällets marginaler. Det kan leda till många frågor.
Vem har möjlighet och rätt att skriva den gemensamma historien? Vad händer med de berättelser som tystas ner? Hur förändras vår förståelse av religiösa berättelser om vi läser dem utifrån maktens ovanifrånperspektiv, som ett uttryck för viljan att legitimera en rådande ordning, eller utifrån de maktlösas och marginaliserades underifrånperspektiv, som en utmaning mot de orättvisor som begränsar och förslavar människor. Som pilgrimer övas vi att möta andra med lyhördhet och respekt. Det gör pilgrimsvandring till en hoppets praktik som bidrar till att bygga gemenskap och ett hållbart samhälle.