Att sända och ta emot pilgrimer

Från kyrkor runt om i landet sänds pilgrimer regelbundet ut på längre och kortare vandringar. Ibland är det en grupp som ska vandra och ibland en enda pilgrim. På motsvarande sätt tas pilgrimer emot i kyrkor med öppna dörrar, klockklang, tända ljus och med någon som väntar vid dörren. Varje gång vi sänder eller tar emot pilgrimer påminner vi varandra, pilgrimerna som kommer likaväl som oss själva, om att pilgrimsvandring i grund och botten handlar om att välsigna och dela hoppet med varandra.

I ärkebiskop Olaus Magnus ”Historia om de nordiska folken” från 1555 står det om hur sändningen kunde gå till vid Uppsala Domkyrka. Där bad biskopen eller prästen över pilgrimen och dennes ränsel och stav. I lätt förkortad och moderniserad version ungefär så här:

”Herre Jesus Kristus, du världens skapare och återlösare, du som bjöd dina heliga apostlar, då de drog ut på sin pilgrimsfärd, att endast ta staven i hand, vi ber dig ödmjukt att välsigna dessa ränslar och stavar, på det att de, som nu ska bära dem som ett tecken på sitt pilgrimskap och till ett stöd för sina kroppar, även måtte få din himmelska nåds fullhet, så att de kan förnimma din välsignelses beskärm och befrias från alla alla synder, genom vår Herre Jesus Kristus.”

Därefter överlämnas ränseln till pilgrimen med bönen:

”I vår Herres Jesu Kristi namn, mottag denna ränsel till hjälp för din pilgrimsfärd, så att du må komma fram frisk och sund till de heligas portar, dit du åstundar att vandra, och välbehållen vända åter till oss med fröjd och jubel.”

Och så överlämnas staven:

”I vår Herres Jesu Kristi namn, mottag även denna stav till ett stöd för din väg och din möda, så att du må övervinna alla faror på din väg och nå fram till de heligas portar dit du längtar, så att du sedan du fullbordat din vandring må frisk och välbehållen vända åter till oss med fröjd och glädje.”

Detta skulle kunna fungera som sändningsord av pilgrimer också idag.

Att skapa ett sammanhang för sändning

I sammanhang där pilgrimer regelbundet sänds kan det vara en tanke att skapa ett särskilt sammanhang för sändning. Det kan vara en plats i en kyrka, till exempel ett pilgrimsaltare, vid dörren, ljusbäraren eller dopfunten. Men det kan också vara en särskild återkommande gudstjänst eller andakt som ingår i kyrkans dagliga rytm. I Lunds domkyrka firas exempelvis tre dagar i veckan pilgrimsbön i kryptan vid Johannes Döparens altare, och varje gång avslutas bönen med en sändningsbön för de närvarande. Ibland finns det pilgrimer som inkluderas i sändningsbönen, ibland kan vi också sända personer som ska lämna eller börja sitt arbete i församlingen, eller flytta från församlingen till en annan ort.

Ordningen vi följer är enkel: Vi önskar varandra Guds frid och ger varandra fridshälsningen samt sjunger: ”Må din väg…” Och när en pilgrim ska börja sin vandring så lägger vi händerna på henne eller honom och ber, överlämnar pilgrimspass och pilgrimsmärke, och följer pilgrimen till kyrkporten under klockringning.

Även kyrkans förbönsbok kan ha en viktig funktion i samband med sändning och mottagande av pilgrimer. I en del kyrkor finns det även en informationsplats med bland annat kartor och foldrar om lokala pilgrimsleder.

Sändning av pilgrimer

När pilgrimer sänds och tas emot i en kyrka markeras att pilgrimsvandringen är något särskilt och inte vilken vandring som helst. Egentligen börjar en pilgrimsvandring ofta långt innan vi tar de första stegen, när vi formar beslutet att vi vill och behöver göra en vandring. Den slutar inte heller med att vi kommer fram till ett visst mål, utan fortsätter i det liv vi sedan lever.

Vandringen kan vara ett sätt att finna sig själv, att hitta en väg, att återfå livsmod och livsinriktning. Därför kan det vara viktigt att få gå med välsignelsens ord ringande i våra öron och i våra hjärtan – och att få tas emot på samma sätt.

Kyrkan är i sig själv en plats och ett rum som har en så stark symbolisk innebörd att det för många kan vara tillräckligt att få börja och avsluta sin vandring där. Att gå från altare till altare, från helig plats till helig plats, innebär att öppna sig för en större verklighet i våra liv. Att dessutom få möta en medmänniska som sänder oss kan göra den upplevelsen ännu starkare.

Sändningen kan utformas olika

Sändningen kan utformas olika och anpassas efter de speciella förutsättningar som gäller i det enskilda fallet. Att öppna kyrkorummet, tända ljus, se till att det finns någon på plats som möter – genom sådana yttre handlingar uttrycks en omsorg gentemot pilgrimen. Den som sänder får gärna vara en gudstjänstvärd, kyrkvärd eller präst – någon som representerar församlingen. Det är ett stort uppdrag som ofta uppfattas som både högtidligt och värdefullt för den som får det.

Sändning av pilgrimer sker som regel i samband med själva vandringsstarten. Det är fint att då göra det i samband med en enkel bön eller mässa.

En välsignelsebön, eventuellt med handpåläggning, kan bedjas över varje pilgrim, exempelvis: ”NN, må Guds gode Ande följa dig på alla dina vägar”, eller något som den ovan citerade bönen från Olaus Magnus.

Den bön som oftast används när en vandring ska påbörjas och avslutas är Birgittas bön:

Herre, visa oss din väg
och gör oss villiga att vandra den.

eller

Herre, visa mig vägen
och gör mig villig att vandra den.

Fint är att följa pilgrimen ut ur kyrkan och ta avsked vid porten, medan kyrkklockorna ringer.

Också kortare vandringar får gärna börja med en sändning eller en gemensam bön för den stundande vandringen.

Pilgrimspass och pilgrimsmärke kan delas ut i samband med sändning. Det visar att personen är sänd som pilgrim.

Mottagande

Mottagande kan ske i den kyrka som markerar slutmålet eller ett etappmål på vandringen. När det är möjligt är det fint att låta pilgrimen mötas av klockor som ringer och av en öppen kyrka. Om det inte går kan pilgrimerna samlas vid kyrkporten eller på en annan lämplig plats i närheten.
Om avslutning sker i kyrkan, är det fint att vandra in under sång och samlas runt altarringen. Tänd gärna ljus på altaret och ljusbäraren innan pilgrimerna anländer. Tänk på att den kyrka som blir målet för en pilgrimsvandring fungerar som en symbol för det himmelska Jerusalem, Guds rike, den plats där vi får komma hem till Gud, där vi alltid är välkomna, alltid efterlängtade. Gott är att hälsa pilgrimer med orden: ”Välkommen hem!” För en del pilgrimer blir kyrkan också en plats som representerar livets gränser, födelse, död – och pånyttfödelse.

Att komma fram till målet är ibland överväldigande. Kanske har pilgrimerna vandrat i många dagar för att komma fram. Många kan vittna om att ett besök i en kyrka kan beröra starkt under en vandring. Det är inte ovanligt att tårar kommer när klockorna ringer en till mötes.

Kyrkorummet vid vägens slut blir en påminnelse om det som är livets yttersta mål, det vår djupaste längtan står efter, mötet med Gud. Vi får önska pilgrimen välkommen hem!

Ibland vandrar pilgrimer tre varv runt kyrkan innan de går in i den, gärna under sång, till exempel Härlig är jorden. Om klockorna ringer kan vandringen runt kyrkan ske medan klockorna ljuder.

Det kan hända att den som ska välkomna i kyrkan måste vänta lite innan pilgrimen verkligen dyker upp, men det är en del av uppgiften. Det är viktigt och betydelsefullt att få vänta på att välkomna någon. För den som är på vandring är det svårt att veta exakt hur lång tid en vandring tar och vid slutet av vägen blir man gärna trött. Det blir inte bra om det blir stressigt och forcerat. Ha gärna telefonkontakt så att det lätt går att meddela när klockorna ska ringa.

När du kommer till en kyrka är det ofta bra att undvika att göra andra saker innan du fått tacka för den vandring du gjort, särskilt om du vandrar i grupp. Gå gärna in till altaret eller samlas i en ring utanför kyrkan om den inte är öppen. Det är fint att samlas under sång, till exempel en taizésång som: Sjung lovsång alla länder…

Vandringen kan avslutas med en enkel bön eller mässa. Någon får gärna leda ett delande vid altaret där pilgrimen/pilgrimerna får bära fram intryck och upplevelser. Om pilgrimsbevis eller pilgrimsmärke ska delas ut kan det göras här. Fint är att också be om välsignelse över pilgrimerna. Avsluta gärna samlingen vid altaret med en gemensam lovsägelse:

L: Ära vare Fadern och Sonen och den heliga Anden

Alla: Såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara, från evighet till evighet. Amen.

Om du vandrar ensam och kanske inte har avtalat med någon som möter dig så är du ändå välkomnad av kyrkobyggnaden. Den står där för din skull. Den har väntat på att du ska komma. Genom din vandring har du blivit en del av dess historia. Har du möjlighet så gå in på egen hand till altaret och tacka för din vandring. Finns det ljusbärare, förbönsbok eller gästbok så är det fint att använda sig av det. Kanske kan du sedan hitta en plats i eller utanför kyrkan där du kan vila dig en stund och få lite tid för eftertanke. Ge dig själv en chans att ta in platsen innan du beger dig därifrån. Var inte rädd att ta kontakt med de som arbetar på kyrkogården eller i kyrkan. Låt dem få glädjen att vara gästfria.

Mottagande har förstås också en praktisk sida. Vandrare kan behöva få besöka badrum, få vatten eller en möjlighet att äta något. Också de små och enkla omsorgerna är betydelsefulla.

Vill någon berätta om kyrkan så är det ofta uppskattat, men låt då gärna pilgrimen få vila först och håll det kort.

Be med psaltarens böner

Vid sändning, mottagande och under vandringen är psaltarens böner alltid en bra resurs. Många av dessa böner är från början pilgrimsböner och får ofta en djupare mening, en större anklang i oss, när vi läser dem i samband med pilgrimsvandring – så som Jesus och hans lärjungar gjorde. Självklart är den 23 psalmen en av dessa böner, men det finns ju många fler att välja mellan. Ibland kan det vara bra att låta en tidebön vara ramen för en sändning eller ett mottagande.

Böner att läsa själv eller i en grupp vid vandringsstart

En god vana är att tacka och be om Guds välsignelse över den plats där vandringen börjar liksom vid rastplatserna på vägen, och över de människor som vistas och lever där.

Alt 1

Gud, i varje steg finns du.

Alt 2

Den väg jag/vi vandrar – Kristus vandra den med mig/oss!
Må jag/vi föra välsignelse med mig/oss dit jag/vi går.
Må himmel och jord inneslutas i mina/våra böner.

Alt 3

Välsigna min/vår väg.
Må jag/vi nå det mål jag/vi söker.
Må jag/vi finna vägen hem.

Alt 4

Må Guds änglar vandra med mig/oss,
skydda och bevara mig/oss – genom allt som sker –
och vara mitt/vårt goda sällskap.

Alt 5

O Gud tack för hela din skapelse
och för allt det jag idag får ta emot.
Välsigna mig och alla jag möter på vägen.
I Jesu namn.
Amen.

Fler böner att läsa vid sändning

Alt 1

O Gud, du som tålmodigt väntar
på varje människa som söker dig,
vi ber för NN
som idag påbörjar sin pilgrimsvandring.
Låt henne/honom/dem bryta upp i vissheten
om att hon/han/de aldrig vandrar ensam(ma),
utan alltid är åtföljd(a) av din närvaro,
och går i sällskap med hela Guds vandringsfolk
genom tid och rum.
Hjälp henne/honom/dem att finna det hon/han/de söker.
Vägled henne/honom/dem på alla hennes/hans/deras vägar.
Var hennes/hans/deras käpp och stav,
en lykta för hennes/hans/deras fötter.
Låt gästfrihetens dörrar stå öppna
på hennes/hans/deras väg,
låt henne/honom/dem få bäras av människors vänskap
och omslutas av skapelsens livgivande skönhet.
Och låt henne/honom/dem till sist få komma,
förnyad(e) och förvandlad(e), inför ditt levande ansikte.

Alt 2

Må Guds skönhet lysa upp din/er väg,
må Kristus gå med dig/er och bära din/er oro,
må Anden blåsa på din/era rygg(ar)
så att dina/era steg blir lätta,
och må Maria sjunga för dig/er trons sånger.

Alt 3

Må Gud, Fadern, som skapade oss, välsigna oss.
Må Gud, Sonen, som återlöste oss, sända oss läkedom.
Må Gud, den heliga Anden, som ger oss liv, vara i rörelse inom oss.
Ge oss ögon att se Gud,
öron att höra Gud,
händer som kan utföra Guds verk.
Må vi vandra med Gud och vittna om Guds nåd.
Må fredens ängel vaka över oss
och till slut leda oss in i det eviga livet.

Alt 4

Gud, bevara dina pilgrimer denna dag.
Visa dem den väg de ska gå.
Välsigna deras steg
och för dem tryggt hem till dig.

Alt 5

Öppna våra ögon för din verklighet,
låt den skölja som en våg över oss.
Låt oss överlämna oss åt den
så att vi förstår att alltmer söka dig
bortom de Gudsbilder som formas
av våra rädslor, önskningar och behov.
Öppna oss för din verklighet,
så att vi ser den i våra liv.

Alt 6

Gud, gör oss  till pilgrimer.
Gör våra fötter till pilgrimsfötter,
tålmodiga och härdade.
Gör våra hjärtan till pilgrimshjärtan,
trofasta och ödmjuka.
Gör våra ögon till pilgrimsögon,
öppna och medkännande.
Gör våra munnar till pilgrimsmunnar,
till redskap för din barmhärtighet.
Gör våra händer till pilgrimshänder,
fria att ta emot och ge vidare livets gåvor.

Vid mottagande och avslut

När en pilgrimsgrupp avslutar en vandring tillsammans är det värdefullt om gruppens medlemmar får dela intryck och tankar – och att den avlutande bönen kan formuleras utifrån det.

Alt 1

Tack, Gud, för dagens vandring,
för dofterna och smakerna,
för färgerna och ljuset,
för skönhetens intryck,
för samtalen utmed vägen,
för ny mognad och växt.
(Vi tackar för…/Vi ber… – fritt formulerad bön)
Nu överlämnar vi oss själva,
och alla vi bär i våra hjärtan,
i din trygga famn.
Ge oss hopp och livsmod
inför vår fortsatta livsvandring.
I Jesu Kristi namn.
Amen

Alt 2

Gud vi tackar dig för denna plats
där vi får komma inför ditt ansikte.
Tack för kyrkklockorna som ringer oss till mötes,
för kyrkporten som står öppen för oss,
för ljusen som brinner på altaret,
för de som väntat på vår ankomst för att ta emot oss.
(Vi ber för… Fri bön)
Tack för att du låter oss samlas kring ditt altare
och frambära oss själva,
våra tankar, intryck och upplevelser,
alla samtal och möten längs vägen,
som ett tackoffer till dig.

Avsluta med:

L: Ära vare Fadern och Sonen och den heliga anden,
Alla: så som det var av begynnelsen, nu är och skall vara
från evighet till evighet.
Amen