Buren

Sändning och mottagande uttrycker att pilgrimen är innesluten och omfamnad. Men också i själva vandringen kan detta uttryckas på olika sätt. Många uttrycker en önskan om att under vandringen få möjlighet att vara i nuet och släppa taget om allt annat, och att få slippa ta ansvar för allt som inte är här och nu. Att få lägga ansvaret för vandringen hos någon som leder kan många gånger upplevas som befriande.

Att vandra tillsammans med vänner eller familj är ett fint sätt att komma varandra nära och få dela kvalitetstid tillsammans. Det gemensamma livet där vi delar på dagens uppgifter för oss samman och bär oss.

Tänk på att upprätthålla en struktur som det går att vila i under vandringen. För den som vandrar själv handlar det om att hitta det som passar för just den personen, men det kan vara bra att låta vandringen präglas av närvaro och inte bli för mycket av en prestation med fokus på att nå fram till målet. Att vandra är att uppleva långsamhetens rikedom.

I en gemensam vandring är det bra att se till till att den som visar vägen alltid går främst och att någon annan alltid går sist, för att hålla samman gruppen och skapa trygghet. Låt gärna de som är lite långsammare vandra främst.

Pilgrimsvandring skapar fina möjligheter för delat ledarskap. Ta hjälp av de som vill, med de uppgifter som passar för var och en. Någon tycker kanske om att hålla meditationer eller leda böner, en annan att visa vägen. För någon är det praktiska arbetet en vila, till exempel när det ska lagas mat eller städas. En annan kanske helst vandrar längst bak i ledet. En viktig uppgift är att se deltagarna i en pilgrimsgrupp så att olika behov kan fångas upp. För många är det fint att få vara en som bara går med och kanske finns där för att lyssna och dela.

I en grupp är det fint att inleda och avsluta varje etapp med att samlas i ring. Bra är att sjunga samman ringen med en enkel sång, hellre än att försöka kalla samman folk.

Många tycker om att vandra i tystnad. Det finns olika sätt att inbjuda till det när pilgrimer vandrar i grupp, antingen genom att uppmana alla att vandra vissa sträckor i tystnad eller genom att bestämma att den som vill vandra i tystnad ska få möjlighet till det längst bak eller främst i ledet.

Delandet är en viktig del av vandringen. Förutom delande vid vandringens slut kan gemensamma stunder av delande äga rum under vandringens gång, antingen vid en paus tillsammans i ring eller parvis under vandring.

Var tydlig om tider och hållpunkter. Hur lång är varje etapp tänkt att vara, hur länge ska en vilopaus vara. För tips om texter finns bra material i till exempel Lilla pilgrimsboken, Verbum förlag, eller Välsigna min väg, Argument förlag.

Omständigheterna bestämmer ofta hur vandringen utformas. Det finns inget rätt eller fel sätt att utforma en pilgrimsvandring, bara olika former som på olika sätt kan svara mot våra behov och önskemål. Bra är att försöka vara tydlig med vad som gäller, både innan vandringen och under tiden den pågår. Då minskar risken att någon känner att förväntningarna inte infrias.

Korta vandringar kräver ett annat upplägg än längre vandringar. Vandringar med mycket berättande kräver ett annat upplägg än vandringar som mer bygger på att ”bara” gå och uppleva.

Att vandra med barn och ungdomar, till exempel konfirmander, är ofta fantastiskt givande och värdefullt. Det går inte alltid riktigt att lägga upp en vandring likadant med unga som med vuxna, utan det kräver ett lite annat sätt att tänka.