Hoppets brev Nyhetsbrev oktober 2025
Hoppets pilgrimer – för skapelsen
Nu kommer äntligen ett nytt nyhetsbrev för hoppets pilgrimer. September hann passera utan att det blev något brev, men vi hoppas kunna skicka flera nyhetsbrev i oktober i stället.
I detta nyhetsbrev får vi en berättelse från en av sommarens stora händelse: ”Livet pågår här”, en satsning för att samla människor kring livet vid hav och kust, med den fantastiska Håpets katedral som ett slags nav kring vilket många saker hänt.
I länkarna här nedan finner du mer information om det.
Livet pågår här – en vandring för liv vid hav och kust.
Vandring från den 27 juli till och med den 2 augusti. Bohus-Malmön till Fjällbacka. Vecka 1 av det sex veckors långa projektet Pilgrim Walk for Future 2025.
Bergsväggar som stupar ner i havet. Rundade, slipade av havets tand. Regnet och blåsten kom den dagen vi provvandrade inför den första dagens vandring.
Hur skulle det gå? På listan med anmälda var ett antal med några år på nacken. Och vad vet man om deras förutsättningar. Det var halt och brant. Vatten från hav och regn slog emot oss och hade gjort flera bitar av vägen så våta att vi ovillkorligen blev blöta.
Vatten, hav, klippor, regn. Kängor och lätta skor.
Och så börjar den första dagens vandring.
Solen lyser från en klarblå himmel. Vi är nitton personer som vandrar.
Vi har samlats dagen innan för mässa i kyrkan på Bohus – Malmön. Vi sover på pensionatet. Varje söndag, under tiden för detta projekt det vill säga sex veckor, var en dag för samling, vila och lyssnande. Frågan som ställs utifrån vår vandringsbok med vandringens namn är denna dag: Vad är det du redan vet om ditt liv och din väg? Vad förde dig hit?
Tystnad och vad ska sägas. Man undrar…tveksamhet. Gruppen är ny, vi trevar oss fram, några delar med sig mer än andra.
En manifestation för havet. Plasten som trasslar till det. Vi är på pilgrimsvandring mot Håpets katedral. Den katedral som rest sig ur havet som en vision. En vision till stor del gjord av plast som flutit i land.
Fördjupning i oss själva och vår livsväg blandas med samtal om havet och kusten.
Havsbotten, Djupet, Stormen, Kusten, Tonfisken, Havsytan, Hamnen, samtalar vi om. Fördjupar oss i. Längre och längre in i oss, djupare, djupare och djupare ner i havet.
Blött, blått. Bedårande fascination när vi ser ut mot horisonten från kala klippor.
Fascination – havet är oändligt. Horisonten är inte bruten. Havet är i och omkring oss.
Blått i sin blåaste form.
Fem dagars pilgrimsvandring i regelbunden bön med en tolerant grupp och många vana vandrare. En grupp av människor med större engagemang i miljöfrågor än vana att gå i kyrkan. Detta gjorde att de sånger vi tog upp, med tanke att sjunga tillsammans, inte blev så bra. Det gick bättre när vi kom till församlingshem och hade psalmböcker. Du pilgrim, som vandrar med i en grupp som denna, du gör vandringen till vad den blir. Frid och glädje, varsamhet och engagemang växte.
Livet pågick här i varje steg. Steg framåt. Mitt i steget, mitt i livet. Livet pågår här, så är det även idag den 6 oktober när jag skriver det här. Det som kvarstår i mig efter vandringen är:
Gå djupare i dig själv, sök svaren på skapelsens rop, lyssna på henne! Våga fråga vidare, våga se, känn efter i hela dig.
Vad kan du och skapelsen göra tillsammans och hur får ni kontakt? Hur får du kontakt med dig själv och det som omsluter dig? Andra människor Gud och skapandet? Det ständiga nyskapandet. Som pågår…
Vi är en del i det stora och vad vi gör påverkar allt som är omkring oss! Ta ett steg nu, simma lugnt vidare.
Anne Ekberg, vandringsledare, en liten del i ett stort projekt
