Hoppets pilgrimer - för dem som drabbas av cancer

Pilgrimsvandra för hälsa och lindring

Det finns så många sätt att använda pilgrimsvandring för att söka kraft och hjälp att bära livets svåraste utmaningar. Du kan vandra – för dig själv eller tillsammans med någon – för att få hjälp att ställa om ditt liv när du drabbas av livsförändrande händelser som ett sjukdomsbesked.

Kortare vandringar kan bli en god rutin i din vardag som dämpar oro, stress och ångest och ger dig ro att tänka. Längre vandringar kan bidra till att du bearbetar sådant som är svårt.

Det kan på goda grunder hävdas att vandring stärker din hälsa både kroppsligt, mentalt och andligt – och alla dessa hälsodimensioner samverkar och bidrar till hur du mår och hur du klarar av att möta livsutmaningar. Vandring botar inte allvarliga sjukdomar, men det är en hälsofrämjande aktivitet som stärker dig.

Ibland kallas pilgrimsvandring för fötternas ordlösa bön och det är ett bra sätt att beskriva vad det handlar om. I vandringen hamnar vi i en annorlunda, mer öppen relation till oss själva, andra människor och världen omkring oss. Det är inte så lätt att beskriva med ord, men vi anar vår samhörighet med allt, vår delaktighet i allt, och kan känna att vi bärs av det som är större än oss själva.

När vi själva drabbas av något som känns meningslöst och oacceptabelt kan den erfarenheten skänka lindring. Allt är kanske inte begripligt eller ens godtagbart ur den enskilda människans perspektiv, men det kan ändå vara möjligt att se att livet har ett högre värde och en djupare mening.

Ibland är det inte ens möjligt att se någon sådan större mening. När det är för jobbigt kan vi förlora förmågan att se förbi det svåra vi befinner oss i. Det är helt naturligt. Då kan det enda vi klarar av vara att ta livet steg för steg, dag för dag, ögonblick för ögonblick.

Att gå, att vara i rörelse, hjälper oss ofta genom de värsta stunderna. Det kan skänka ett ögonblicks avlastning, vila och återhämtning. Ett exempel på en vandring som arrangerats för hopp och gemenskap hittar vi på Cancerföreningen Palemas hemsida.

Livsmodets väg

Pilgrimens nyckelord är utmärkta följeslagare för den som vandrar för att söka existentiell eller andlig hälsa. Du kan hitta mer information om hur de kan användas på sidan som handlar om Livsmodets väg.

Vandringen som förbön

Vi har ett oerhört behov av att få uttrycka vår omsorg, inte minst när vi känner att det finns alldeles för lite vi kan göra. Att gå in i en kyrka och tända ett ljus eller att vandra några timmar med en älskad människa i våra böner och tankar kan vara ett sätt att få uttrycka det. Känslan av maktlöshet och uppgivenhet kan åtminstone till en liten del få omvandlas till en mer konstruktiv omsorg. Och vi ska inte underskatta bönens kraft. Den leder inte alltid till de mirakler vi hoppas på – men de kan förändra hur vi upplever saker och hur vi förhåller oss till dem.

Ett exempel är föräldern som berättar hur vanmakten, smärtan och vreden över att ha förlorat ett barn till sist omvandlas mer och mer till tacksamhet och glädje över den gåva hon fått i barnet. Hon har inte barnet kvar – men ändå är gåvan oskattbar och evigt hennes.
Så kan inte alla känna – och det är lika rimligt att vara ”arg på livet” – men det kan finnas hjälp i att låta positiva känslor som kärleken, omsorgen och tacksamheten finnas med i våra tankar. De bidrar till helande.

Vandra i sorgen

För många av oss är det svårt att öppna sorgens rum – men vi vet att det ibland är nödvändigt att inte stänga in sorgen. Det finns tillfällen på en vandring då sorgen kommer till en, då vi förmår att låta den bryta igenom. Om vi är på en trygg och säker plats kan det vara befriande och läkande – och en vandring kan vara just den plats där det sker. Vi blir mer mottagliga när vi är i rörelse och i förändring.

Många av oss bär människor som har dött i våra minnen. Att göra en vandring för att minnas en älskad är ett bra sätt att hålla hennes minne levande och närvarande. Det kan också bidra till att bygga och stärka relationer mellan människor. Det finns många berättelser om människor som efter att de förlorat en närstående gett sig ut på pilgrimsvandring för att få hjälp att ta sig genom sorgen och hantera sin omorienteringsfas.