Olav den helige - fortsättning

En symbol för Nordens inträde i den europeiska kristna kultursfären

Om du reser till dagens Västbanken och besöker Jesu födelseby Betlehem, strax utanför Jerusalem, så kan du gå in i födelsekyrkan, med grottan - stallet - där Jesus föddes. På pelare längsmed kyrkans långskepp avbildas kristna riddare som vakar över platsen. En av dem är Olav den helige, och bredvid honom Knut den helige av Danmark.

Orsaken till att de nordiska helgonkungarna finns avbildade på en plats så långt borta från deras egna hemländer är att dessa bilder beställdes av hustrun till en norsk korsriddare som vistades i det Heliga landet. Kanske var hon själv av kunglig ätt.

Bilden av Olav i Betlehem pekar på ett av skälen till att Olav har betydelse för oss i vår tid. Mer än något annat helgon blev han en symbol för kristnandet av Norden. Olav dog i kampen mot fiender som motsatte sig införandet av kristendomen - så har berättelsen i alla fall tolkats.

Olav var i unga år en krigisk viking som reste vitt och brett på plundrings- och krigståg, både i och utanför Norden. Hans resor visar hur Norden utvecklat kontakter med omvärlden både i öster, väster och söder. Han tillbringade tid i Normandie som legosoldat. Han deltog i den danske kungens tronstrider i England där han enligt legenden var med och förstörde London Bridge. Och under sin landsflykt 1028 sökte han asyl i Kiev-Rusriket.

Berättelsen om Olav är alltså en viktig del av den förvandling av det nordiska samhället som skedde runt det första årtusendeskiftet. Det är samtidigt berättelsen om hur Norden kom att bli en integrerad del av den europeiska kristna civilisationen.

Idag är Olav den helige en del av den världsvida kristna kyrkans tradition och Olavskyrkor finns över hela världen - inte minst i områden där skandinaver slagit sig ner.

En symbol för nordisk samhörighet 

Olavs liv visar också på hur nära sammanbundna de olika nordiska regionerna var. Han var först trolovad med den svenske kung Olof Skötkonungs äldsta dotter Ingegerd och blev så småningom gift med hennes syster Astrid, efter att Ingegerd gifts bort med furst Jaroslav i Kiev-Rusriket. Han hade också nära förbindelser med den danske kungen som han först var allierad med och sedan fick till fiende. 

Om vi ska förstå varför Olav blev helgonförklarad måste vi se det mot denna bakgrund. Samtidigt som de nordiska kungarna ofta hamnade i intressekonflikter och bekämpade varandra förenades de i en gemensam strävan att främja kristendomens införande i Norden. Kristendomen var ett redskap för att skapa en stärkt centralmakt med förmåga att kontrollera lokala krigsherrar och skapa lag och ordning i samhället. Klostren och kyrkorna blev navet kring vilket samhällslivet byggdes, genom vilka sjukvård, fattigvård, utbildning, teknisk utveckling och administrativa funktioner erbjöds. Olav den heliges kamp mot de hedniska gudarna och deras företrädare gjorde honom till en symbolisk försvarare av denna nya samhällsordning.

Olav avbildas ibland tillsammans med Erik den helige och Knut den helige. Särskilt under Kalmarunionens tid framställdes de tre konungarna tillsammans, något som kan vara en bakgrund till de tre kronorna i det danska och svenska riksvapnet, och med en anknytning till den bibliska berättelsen om de heliga tre konungar som besöker Jesus i stallet i Betlehem.

Vetekornets lag: från död till liv

En viktig del i berättelsen om Olav den helige är att den återspeglar ett mönster som är kännetecknande för kristen tro och kristna helgon; seger genom martyrium, uppståndelse genom lidande och död, hopp som föds i vanmakt och förtvivlan.

I en ytlig mening kantades Olavs liv av nederlag. han tvingades bort från tronen och levde i exil under många år, och när han återvände så hann han knappt sätta sin fot på norsk jord förrän han stupade i Stiklestad, men efter sin död började undren inträffa och snart därefter hade kristendomen segrat över den gamla religionen. Också för oss i vår tid har detta mönster - vetekornets lag som det ibland kallas - både relevans och giltighet.

Olavs omvändelse till kristendomen kom att påverka hans liv och handlingar. vi vet inte så mycket om hur han förstod sin tro, men att det hade betydelse för honom råder det ingen tvekan om. Det finns olika berättelser om hans dop. En säger att det skedde i Normandie, en annan att han döptes tillsammans med sin mor Åsta och sin styvfar Sigurd Styr. Vilken av dessa berättelser som är sann kan vi inte veta, men säkert har både kontakterna med kristendomen under hans resor och inflytandet från anhöriga haft betydelse. Särskilt spännande är att fundera på hur hans trolovade Ingegerd kan ha påverkat honom. hon döptes som barn i Sigtuna och blev som furstinna i Kiev-Rusriket så småningom helgonförklarad under namnet Sankta Anna.

Helgonkulten - en medeltida legend och ett levande kulturarv

Olav stupade vid Stiklestad den 29 juli 1030 och fördes efter sin död till Sankt Clemens kyrka i Nidaros. Runt hans kvarlevor började under inträffa. Året efter sin död blev han helgonförklarad av lokala kyrkliga myndigheter och dödsdagen blev hans firningsdag.

1070 började Nidarosdomen byggas där hans reliker sedan kom att förvaras. Senast på 1100-talet gavs han titeln Rex Perpetuus Norvegiae - Norges evige konung.

Sankt Olavs helgonattribut är att han är framställd som kung, med yxa i handen och med fötterna på ett sagoväsen. Så framställs han på helgonbilden i sankt Olofs kyrka på Österlen som sägs ha helbrägdagörande krafter. Där finns också en av många Olavskällor som spelat en viktig roll i den nordiska Olavskulten. Ett särskilt gripande exempel på den enskilde pilgrimens hopp om hjälp och bistånd - kanske hjälp i sjukdom - finner vi på en av kyrkans pelare där någon ristat in en personlig bön om helgonets förbarmande. 

Olav blev ett av Nordens mest populära helgon och många legender om hans bedrifter finns bevarade. Han sågs som en beskyddare mot hedniska avgudar och onda andar.

Ett av de äldsta altarna i ärkebiskoparnas katedral i Lund var helgat åt Sankt Olav, och en kyrka restes till hans ära vid infarten till staden. En av de äldsta kyrkorna i Sigtuna var helgad till honom och i Uppsala domkyrka blev han vid sidan av Erik den helige huvudhelgon. Sankt Olavskyrkor byggdes likaså i Stockholm och Norrköping, och på flera håll i södra och mellersta Sverige, bland annat i Småland. I Danmark fanns, förutom Lund, även Olavskyrkor i Olsker på Bornholm, i Visby på Gotland, i Skåne fanns Sankt Olof kyrka på Österlen, men också Olofskyrkorna i Hallaröd och Helsingborg. Helsingörs domkyrka är tillägnad Olav den helige liksom Hjörring kyrka på Jylland.

Sankt Olof blev skyddspatron för de resande på Östersjön, och Sankt Olavs kyrka i Tallinn är en av de kyrkor som vittnar om denna popularitet. Slottet Olofsborg (på finska Olavinlinna) i staden Nyslott i Finland har också fått sitt namn efter Olav.

Pilgrimslederna

Det är lätt att se på översiktskartan över nordiska pilgrimsleder hur Nidaros utgör ett nav för dagens pilgrimsvandring - och så var det också under medeltiden. Då som nu kom pilgrimer från alla väderstreck till Olav den heliges reliker. En berömd berättelse om detta finner vi i Sigrid Undsets Kristin Lavransdotter.

Idag högtidlighålls Olavsdagen varje år i Nidaros domkyrka. Vid Sankt Olofs kyrka på Österlen har firandet fortsatt genom århundradena och på Olavsdagen kommer många pilgrimer vandrande för att fira mässa.

Att Sankt Olavskulten var särskilt stark i Medelpad och Jämtland med omnejd framgår av de många pilgrimslederna, men också av att Sankt Olav ingår i många ortsnamn och att Olofsmässa än idag firas i Härjedalen. Sankt Olofs hamn i Selångers socken är den nordligaste av hamnarna uppkallade efter honom. Enligt traditionen ska Olav Haraldsson ha landstigit med sin här i hamnen år 1030 på sin resa tillbaka till Norge. En pilgrimsled kallad S:t Olavsleden uppstod längs vägen, och återinvigdes vid Trondheims 1000-årsjubileum 1997. Också Romboleden som går från Mälardalen med start i Köping till Nidaros är en medeltida led som fått nytt liv.