Lokal pilgrimsstrategi för stift och församling

Strategi för pilgrimsverksamhet och information i kyrkliga organisationer – ett underlag

En mycket kort pilgrimsteologisk utgångspunkt

Det finns många ideer om vad pilgrimsvandring är, också i ett kristet sammanhang. Ibland görs det en stor sak av att pilgrimsvandring är något helt annat för oss moderna, sekulära människor än för de som pilgrimsvandrade på medeltiden. Det är förstås sant. Vi lever under helt olika villkor och med helt olika världsbilder. Samtidigt finns det en risk att vi överdriver denna skillnad och därmed exotiserar den medeltida människan. Hon blir en motbild till oss själva snarare än en komplex och mångtydig verklighet i sin egen rätt. det är inte heller självklart att det är just högmedeltidens europiska pilgrimskultur som är den enda normerande måttstocken för vad kristen pilgrimsvandring är: Pilgrimer har funnits inom kristendomen sedan Jesus vandrade med sina lärjungar i Palestina och ända in i vår egen tid, och de har vandrat över jordens alla kontinenter – ja, en och annan har till och med varit vid månen och vänt.

Ibland görs det också en stor affär av den konflikt som uppstod i synen på pilgrimsvandring under reformationen. Luther – som själv varit på pilgrimsfärd till Rom – såg pilgrimsvandringen, tillsammans med helgonkulten och avlatshandeln, som en del av det system som han betraktade som korrupt. I den konflikt som följde blev skillnaderna mellan katolskt och protestantiskt formulerade med ett språkbruk som blev alltmer polariserande och svartvitt. När Europa kastades in i det trettioåriga kriget innebar det att det blev viktigare att definiera sig mot den andre än att söka en gemensam förståelse av den kristna tradition som alla delade, och precis som det varit i alla tider så blev även denna gång sanningen och besinningen krigets första offer. Ändå upphörde inte pilgrimstanken att göra sig gällande i den protestantiska kyrkan. I den pietistiska traditionen kom den tillbaka, inte minst i de andliga sångerna, men också genom erfarenheterna av att tvingas fly och leva i exil för sin tros skull. Under århundradena som följt har pilgrimstanken sedan återvänt i ständigt nya skepnader inom alla de kristna traditionerna, ständigt under anpassning till de kulturella och samhälleliga förutsättningar som gällt.

Det är därför viktigt att se pilgrimsvandringen som ett genomgående och grundläggande motiv i den kristna traditionen. Vill vi, med den utgångspunkten, hitta en fruktbar utgångspunkt för att upptäcka den kristna pilgrimstraditionens betydelse för vår egen nordiska kontext kan den nordiska missionstiden vara en möjlighet. Här lades grunden både för vår kristna kultur och för de samhällen som vi lever i idag. Med förvånansvärd kontinuitet har mycket som etablerades då, för lite drygt tusen år sedan, fortsatt att påverka utvecklingen, inte minst eftersom det är under denna period som Norden blir en integrerad del av den framväxande västeuropeiska civilisationen.

I Rimberts krönika om Sankt Ansgar, skriven på 800-talet i Bremen, talas det om att Ansgar levde i amor peregrinationis, i kärlek till pilgrimsvandringen – eller om man så vill i pilgrimsvandringens kärlek. Rimberts ordval visar på inspiration från den keltiska traditionen som tog: peregrinatio pro Dei amore, att pilgrimsvandra för Guds kärleks skull, som sitt motto. Det var denna hållning som drev keltiska munkar från de brittiska öarna att spridas som missionärer och klostergrundare över stora delar av Europa. Etableringen av det Frankiska riket som en kristen stormakt hör samman med detta och även missionen till Norden har sina historiska rötter där.
Frasen amor peregrinationis talar om ett samband mellan pilgrimsfärden och kärleken som är dubbelverkande: vandringen ger upphov till kärlek, men kärleken driver också vandraren att gå. Detta samband är viktigt för att förstå pilgrimsvandringen som praktik och idé. Dessa är oskiljaktiga. Pilgrimsvandringen skapar ett liv som föder en viss livshållning och verklighetsförståelse, och denna verklighetsförståelse och livshållning driver människan att gå. Ibland kan vi tala om pilgrimsvandringen som både en yttre och inre resa, eller som fysisk och andlig resa. Men den yttre eller fysiska resan är inte bara en bild för den inre och andliga resan. Den yttre resan skapar förutsättningarna för den inre resan. Samtidigt innebär det att pilgrimslivet är mycket mer än att vara ute och gå. Hela livet är en pilgrimsfärd, en resa mot vårt ursprung och mål i Gud. Pilgrimslivet blir därför en livshållning, ett sätt att vara, som är tillgängligt för alla – också de som inte har några fötter att gå med.

På engelska finns det utmärkta ordet pilgrimage. Det kan, precis som det latinska peregrinatio, både beskriva pilgrimsfärden som en inre och som en yttre resa. Så talas det till exempel inom Kyrkornas Världsråd om den ekumeniska rörelsens strävan mot enhet i Kristus och en försonad värld som a pilgrimage. Det svenska pilgrimsresa eller pilgrimsfärd tenderar i stället att få oss att i första hand tänka på den yttre resan. För att kompensera för detta får vi använda olika uttryck, som pilgrimsliv eller pilgrimstanke för att uttrycka att pilgrimsvandringen inte bara är något vi gör med våra fötter. Det kan då vara värdefullt att påminna om att denna uppdelning egentligen är konstruerade – de beskriver olika aspekter av en odelbar verklighet: peregrinatio är både inre och yttre vandring, både andlig och kroppslig, både bildlig och konkret.

Rimbert anger ytterligare en drivkraft bakom Ansgars liv: Divina compunctio. Compunctio är inte ett ord som låter sig så lätt översättas. Det avser något som blir genomstunget: Det heliga eller gudomliga genomstingandet av våra hjärtan. Med andra ord syftar det på hur Guds nåd bryter in i vårt inre, övervinner vår hårdhet och gudsbortvändhet och uppfyller oss. Detta är en erfarenhet som får oss att inse hur vi genom vår brustenhet och synd har blivit främlingar inför Gud. Därför kan uttrycket ofta översättas med formuleringar som ”hjärtats förkrosselse”.

Kanske ger Augustinus bön: ”Mitt hjärta är oroligt tills det finner vila i dig, o Gud”, en av de bästa bilderna för detta.

Denna compunctio, denna hjärtats oro och förkrosselse, som drev Ansgar, kan tyckas vara något som har mer med 800-talets munkar att göra än med oss och våra sekulära liv, men vid närmare eftertanke kan just detta vara relevant för att förstå dagens pilgrimsvandring. Det religiösa språket, de religiösa symbolerna och de religiösa trossystemen är för många människor svåra att förhålla sig till. De talar inte längre till alla. De religiösa institutionerna och deras högtider och riter, undervisning och gemenskapsformer, är något som många skyr. Ändå finns längtan efter det heliga kvar. Det är inte för att människor slutat längta efter det heliga som de drar sig undan religiösa institutioner och världsbilder, utan för att dessa ofta känns problematiska och komprometterade. Dessutom har människor ett stort krav på individuell frihet som kan vara svårt att förena med kollektiva religiösa former och traditionella auktoriteter. Likväl kan vi känna att vi står utan förankring i det som utgör tillvarons grund. Vi är fulla av längtan efter mening och sammanhang, efter den Gud som kan stilla vår oro.

I det moderna samhället har pilgrimsvandringen blivit ett uttryck för detta. Vi bryter upp för att söka en mening som gått förlorad. Det är ett slags omorienteringsövning, ett sätt att hitta ny riktning i tillvaron. Vi pilgrimsvandrar för att komma på vem vi själva är och vad vi finns till för. Inte sällan upptäcker vi på vägen att frågan går djupare än vad vi först trodde. Det handlar inte om det som från början var vår bevekelsegrund för att vandra: att vi tappat lusten för vårt jobb, att vi skilt oss och inte vet vad vi ska göra med resten av vårt liv, att vi blivit friska från en sjukdom och plötsligt får ett nytt liv som vi ska ta vara på. Alla dessa utmaningar ställer krav på eftertanke och personlig utveckling, men bortom dessa konkreta utmaningar finns något som går ännu djupare, en djupare längtan som vi saknar ord för: Det är den moderna människans compunctio, hennes Gudslängtan. Och den lindras inte förrän hon kommer till den plats där hon möter Gud ansikte mot ansikte. För många är detta vad pilgrimsvandringen erbjuder.

I den kristna tron erbjuds vi en bild av Gud som återspeglar båda dessa drivkrafter hos Ansgar. Kristus är den som vandrar kärlekens väg. Amor peregrinationis beskriver en vilja att leva i hans efterföljelse och att förvandlas av hans kärlek. Divina compunctio, hjärtats oro och förkrosselse, har en avgörande betydelse för denna förvandling i Kristus. Genom att Kristus avstod från allt och blev lik oss, och genom att han i lydnad till Fadern dog på korset, har Fadern upphöjt honom över alla namn. Han tog på sig människans gudsbortvändhet och synd. I kristen tradition kallas detta för Kristi utblottelse, kenosis, och det är genom denna självutgivande kärlek som Guds nåd kan tränga in i våra liv och förvandla oss.

I samspelet mellan dessa ord amor peregrinationis och divina compunctio formas en hel livshållning där människans kallelse är att leva i kärlek till Gud och medmänniskor, och att på den vägen förvandlas genom att genomträngas av Kristi självutgivande kärlek som förvandlar vår längtan och vår förkrosselse till tacksamhet, glädje och lovsång.

Pilgrimsvandring är ett växande fenomen i samhället som knyter an till en lång kyrklig tradition. Det växande pilgrimsintresset bidrar därför till att kyrkan också kan återupptäcka en viktig del av i sin egen historia. I ett kristet perspektiv kan pilgrimstanken tolkas mot bakgrund av den bibliska berättelsen som ett sätt att leva i det uppbrott och den förvandling som har uttåget ur Egypten som sin gammaltestamentliga förebild, och som även återspeglas i Kristi död och uppståndelse.

Men pilgrimsvandringen är också förankrad i grundläggande och allmängiltiga mänskliga andliga behov. Vandringen är ett av våra ursprungliga sätt att uttrycka vår relation till världen, att skapa mening och sammanhang i tillvaron, att forma en livsvärld och att komma till en djupare självinsikt. Vandringen är en del av vår kroppslighet. Den är fysiologiskt och neurologiskt kopplad till varseblivning, kognition och språk, och den formar därmed förutsättningarna för vårt sätt att vara i världen. Ur vandringen formas mänsklighetens berättelser och myter, rytmer, dans och musik. Vi kan säga att pilgrimsvandring på många vis utgör vår ursprungliga religion.

Pilgrimer har funnits i världen långt innan någon av dagens världsreligioner kom till, men alla de nu existerande världsreligionerna har på olika sätt tagit upp pilgrimsvandringen som religiös praktik. Därigenom pekar hinduism, buddhism, judendom, kristendom, islam och alla andra större religioner, trots allt som skiljer dessa religioner från varandra, mot det som förenar oss som människor.

En teologiskt viktig konsekvens av detta blir att pilgrimsvandringen på en och samma gång blir en central och oundgänglig del av det kristna livet och något som överskrider den kristna traditionen. Denna gränsöverskridande, universella dimension av pilgrimsvandringen är något som ger pilgrimsvandringen dess särskilda betydelse, också inom ramen för den kristna traditionen. Pilgrimsvandringen får betydelse för oss som kristna både därför att den är en del av vår uråldriga bibliska tradition och därför att den visar hur denna tradition öppnar sig mot, och inom sig rymmer, en universell mänsklig andlighet som alla religioner hämtar sin näring från, men ingen kan hävda ensamrätt till.

Ha en strategi för arbetet med pilgrimsverksamhet och information. Tänk på att det kan finnas behov av olika slags information, exempelvis:

information om regelbundet återkommande verksamhet som exempelvis olika grupper,
erbjudande om vandringar och event,
information om leder och service för pilgrimer, till exempel om mat och boende, pilgrimspass, stämpel och pilgrimsmärken, kontaktuppgifter till kyrkorna, öppettider.
fördjupande och berättande information om pilgrim,
information om hur man kan bli ideell, delta i utbildning och ta del av personlig andlig fördjupning.

Utgå från vad som kan inspirera och hjälpa människor att våga upptäcka pilgrimsvandringen och pilgrimslivets andlighet, själva eller tillsammans med andra. Erbjud lättåtkomlig, relevant, tydlig och aktuell lokal information, men hänvisa också till regionala och nationella informationsplattformar.

Det är positivt om strategin är fastställd av beslutande organ inom organisationen och kopplad till budgetarbetet. Det ger arbetet stadga och långsiktighet och bidrar till att det blir en del av den ordinarie verksamheten.

Ha en pilgrimssamordnare i din organisation som har koll på verksamhet och information, men som också kan fungera som kontaktperson för intresserade och besökande pilgrimer, liksom i förhållande till andra organisationer, exempelvis stiftets samordnare av pilgrimsarbetet eller den lokala besöksnärings- och friluftslivssamordnaren. Tänk på att samordnaren inte bär informationsansvaret själv. Varje anställd bör ha kunskap om församlingens pilgrimsarbete och ska kunna välkomna och hjälpa pilgrimer när de kommer. Kansli och expeditionspersonal är viktiga, liksom vaktmästare, då dessa ofta möter människor som söker kontakt med församlingen.

Slå vakt om ett positivt bemötande. Församlingar som ligger på pilgrimsleder bör ha en beredskap för att hjälpa pilgrimer. Viktigt är att kunna erbjuda kontaktuppgifter och värdefull information till de pilgrimer som kommer till församlingen. På hemsidan kan församlingen erbjuda sådan information som en pilgrim behöver veta, som var man kan sova, var man kan äta, när kyrkorna är öppna, etc. Det behöver inte handla enbart om vad församlingen kan erbjuda. Lika viktigt är att kunna hänvisa till andra lokala aktörer. En annan del är att ha beredskap för att ge ett personligt välkomnande. Bemötandet i sig är lika viktigt som vad församlingen faktiskt kan erbjuda. En pilgrim skall alltid vara välkommen. Ingen vill känna sig avvisad från en församling. Här är det extra viktigt med en strategi. De flesta gånger en pilgrim inte får ett gott bemötande beror det mindre på ovilja och mer på dålig beredskap.

Säkerställ att aktuell information förmedlas. Information kan blir inaktuell på en websida som inte kontinuerligt uppdateras. Det är också vanligt att aktuella vandringar och evenemang inte blir synliga. En stiftssida om pilgrim tenderar till exempel att vara ganska statisk. De som arbetar praktiskt med pilgrimsverksamhet finns i församlingarna och använder ofta andra kanaler. Då är det viktigt att informationen länkas dit där aktuell information kan sökas. Förmedla den information som kan vara viktig för vandraren när du annonserar vandringar, till exempel om vandringen förväntas ske helt eller delvis under tystnad, vilka krav som ställs på utrustning, vad som gäller kring mat, tidsåtgång, kommunikation till och från, kontaktuppgifter, anmälan. Sprid gärna information om egna pilgrimsevent både i egna och andra kanaler som till exempel eventkalendern på PaxWalk.org och i kommunens eventkalender. Använd gärna pressmeddelanden i lämpliga fall, pilgrimsvandring har ofta ett nyhetsvärde och kan därför nå ut även genom lokalpressens nyhetsrapportering.

Tänk bortom den egna verksamheten. Samverka med andra. Varje kyrklig organisation ingår i ett större informationsnätverk. Värdefullt är att inte bara sprida information via församlingens eller den egna organisationens kanaler utan också på andra sätt, t ex genom sociala medier, kommunala eventkalendrar och gemensamma pilgrimsplattformar. I vissa församlingar kan någon period under året vara högsäsong med många människor som tillfälligt vistas i församlingen, exempelvis under sommarsemestern, då kan pilgrimsvandring vara ett event som både bjuder in dessa personer och samtidigt erbjuder de permanent boende ett större utbud av aktiviteter. Särskilt längre vandringar behöver ofta annonseras i mycket god tid. Utnyttja gärna större händelser och kampanjer som till exempel Skapelsetid, Pilgrim’s Walk for Future, Vandringens dag, dagen för psykisk hälsa, nationella eller regionala högtider och jubileer, helgondagar, kyrkoårsanknutna dagar.

Tänk gränsöverskridande i det lokala och regionala arbetet. Hitta gärna samverkansformer, både för planering, information och genomförande av pilgrimsverksamhet. Det ligger i pilgrimstankens natur att överskrida gränser, och därför är det värdefullt att tänka bortom församlingens eget område genom att till exempel arrangera gemensamma vandringar och komplettera varandras verksamheter. Det skulle till exempel kunna vara värdefullt att ha en gemensam pilgrimssida i ett kontrakt som flera församlingar samverkar kring och länkar vidare till från sina respektive hemsidor. På så vis kan även ett rikare utbud av evenemang erbjudas åt fler. Anordnas det pilgrimsledarutbildningar, föreläsningar, samtalsgrupper eller liknande i närområdet, så är det en tillgång för alla – och något som bör delas av alla. Använd gemensamma digitala resurser. Genom att länka till PaxWalk.org är det enkelt att få tillgång till gemensamma resurser. Det kan bidra till att visa hur det lokala arbetet är en del av ett större sammanhang och att göra den gemensamma informationsplattformen mer spridd. PaxWalk.org erbjuder en eventkalender som det är möjligt för alla pilgrimsaktörer att fritt använda, den kan fungera både som en gemensam kalender och som en lokal kalender.

Pilgrim är inte en isolerad verksamhet utan en naturlig del av kyrkans liv – och en resurs för gudstjänst, undervisning, diakoni och mission. Det är därför viktigt att församlingen själv har en teologiskt grundad förståelse av pilgrimsverksamheten. Pilgrimsvandring är inte bara en verksamhet. Det är inte ett specialintresse för några få särskilt intresserade, utan ett av de grundläggande uttrycken för det kristna livet. Det kan vara värdefullt att synliggöra detta i församlingens information. Använd vandring som en del i arbetet med att samtala om tro eller skapa existentiell hälsa, i konfirmandverksamhet, församlingens klimatarbete eller som en del av de återkommande händelser som markerar kyrkoårets olika dagar.

Utnyttja de resurser som finns i din organisation och skapa synergieffekter. Pilgrimsvandring kan bidra på olika sätt till att bygga församling. Möjligheterna är oändliga, särskilt när pilgrimsverksamheten fungerar som en del av församlingens hela verksamhet.

Några exempel:

I en församling kan det finnas massor av fantastisk natur men också socialt och ekonomiskt utsatta grupper med behov av stöd och hjälp, då kan pilgrimsvandring vara ett sätt att erbjuda ”grön” rehabilitering och livsmodssamtal.
I ett samhälle där flera olika kyrkosamfund verkar kan en årlig ekumenisk vandring på långfredagen, annandag påsk eller någon annan kyrklig högtidsdag markera gemenskap mellan kristna, och i en mångreligiös miljö kan på motsvarande sätt en vandring mellan de olika religiösa samfundens gudstjänstlokaler markera en vilja till gemenskap och samexistens som stärker den social sammanhållningen i samhället.
I en församling där det är svårt att få ungdomar till konfirmandarbetet kan pilgrimskonfirmander vara ett sätt att erbjuda en annorlunda form. På liknande sätt kan ”Pilgrimsbarn” erbjuda möjligheter att skapa meningsfulla, välgörande sammanhang för barn att utvecklas – personligt och i sin Gudsrelation.
Om det finns en längtan att hitta sammanhang för trossamtal kan ett pilgrimskatekumenat var en möjlighet.
I en församlings hållbarhetsarbete kan en Pilgrim’s walk for future-vandring bli ett sätt att bjuda in till lokalt klimatansvar och synliggöra kyrkans engagemang.
I stället för den traditionella utflykten för församlingen kan en pilgrimsfärd med buss vara ett alternativ som ger ny energi och nytt innehåll åt upplevelsen.
Pilgrimsvandring kan vara ett värdefullt sätt att få människor att upptäcka kyrkorna. Varje församling presenterar sina kyrkor på sina hemsidor och bedriver någon form av arbete kring att tillgängliggöra dessa för besökare. Detta informationsarbete kan knytas samman med pilgrimsinformationen. På en pilgrimsledskarta erbjuds ofta både vägbeskrivning, praktisk och kulturhistorisk information kring kyrkorna. De kan därför fungera som hjälpmedel för att tillgängliggöra dessa. Samtidigt kan det vara bra för pilgrimen att på samma plats få information om den service som erbjuds vid kyrkorna, som öppettider, förbönsbok, toalett, boende, pilgrimsstämplar, märken och pass, mm.

Ta vara på de nya arenor för samarbete som pilgrimsverksamhet kan skapa. Bygg nätverk med närsamhället. Pilgrimsverksamhet är en verksamhet som knyter an till exempelvis besöksnäring, kulturarv, folkhälsa, hållbarhet och lokal utveckling. Pilgrimsleder kan bli en resurs som olika samhällsaktörer kan se ett värde i. De kan stärka livskvalitén för de som bor i en församling eller kommun, men också bidra till besöksnäring. Detta är viktigt att lyfta fram. Kanske kan en kommun, en hembygdsförening, företagarförening eller en lokal scoutkår vilja vara delaktig i arbetet? Kanske kan de vilja bli synliggjorda eller bidra till att sprida informationen? Då kan också en tydlig informationsstrategi vara viktig.