2026 Bringa liv
Franciskus av Assisi firas särskilt år 2026, då det är 800 år sedan han avled – och runtom i världen kommer detta att högtidlighållas, också i Norden. Berättelserna om denne evige pilgrims liv med allt vad de har att säga oss om vår samhörighet med varandra, med skapelsen och Gud får vara en inspiration för oss när vi idag tolkar vad det innebär att bära livet och leva i hopp.
Temat för detta år är att bringa liv och Franciskus var sannerligen en livbringande kraft för många. Han levde i solidaritet med de fattiga och sjuka, med de sörjande och övergivna. Det påstås att Franciskus ska ha sagt: ”Predika alltid evangelium, om nödvändigt med ord.” Antingen han verkligen sade det eller inte så speglar det hur han levde.
Det innebär inte att Franciskus inte förkunnade också med ord, han talade om Kristus med alla han mötte, till och med fåglar och vargar, men han visste också att orden inte är tillräckliga. Det bra sätt att beskriva hur kristen vittnesbörd borde vara. Det är en missionsstrategi som säkert många inspirerats av. Även de tidiga missionärer som förde kristendomen till Norden har levt efter den devisen: de var föredömen i sin fromhet, de verkade bland de minsta, fattigaste och förslavade, de riskerade liv och lem för att föra fram det kristna budskapet.
Franciskus visar också i gemenskapen med sina bröder och systrar att det är i den kärleksfulla gemenskapen som vi kan växa i tro. Inte minst tydligt blir det i hans relation till broder Leo, som han kallade Guds lilla lamm.
Leo och Franciskus vandrade ständigt ed varandra. Leo vårdade och skötte Franciskus när han var sjuk och döende, och han ska ha sjungit Solsången för Franciskus när han låg för döden. Deras gemenskap präglas av en stark och ömsesidig kärlek. I ett bevarat brev till Leo skriver Franciskus:
”Broder Leo, din broder Franciskus hälsar dig och önskar dig frid. Jag talar till dig, min son, som en mor, ty allt vi sade på vägen ryms kortfattat i det ordet. Om du senare önskar komma till mig för råd, råder jag dig att komma. Vad du än tror att du kan göra för att behaga Herren Gud, och för att följa Hans exempel och Hans fattigdom, kan du göra, med Guds välsignelse och mitt tillåtande. Och om du, för din själs bästa eller din tröst, önskar komma till mig, min Leo, kom. Farväl i Herren.”
2027 Omvändelse
År 1227, efter Franciskus död, valdes Franciskus namne, Giovanni Parenti, enhälligt till ledare för orden och kort därefter Elias från Cortona. De var både bröder som levt och följt Franciskus. Det pågick en strid om hur ordens regel skulle tolkas där somliga ville följa ett strängare och andra ett mindre strikt fattigdomsideal. Det var en fråga om hur orden bäst skulle vårda arvet från Franciskus men också om hur mycket man kunde anpassa sig till omvärldens krav.
Det är den sortens utmaningar som kan få oss att behöva bryta upp från det gamla för att hitta nya vägar. Hur vårdar vi vår ursprúngliga idealitet, vårt patos? Hur undviker vi att överge vår första kärlek, att kallna? Genom att som pilgrimer söka Gud.
När Franciskus vid ett tillfälle själv kämpar med dessa frågor, plågad av egen sjukdom, de konflikter som finns inom hans egen grupp av vänner, men också i den yttre världen där krig och våld härskar, vandrar han upp på berget La Verna. Där stannar han i en hydda för att be. Hans bön är enkel. Han ställer två frågor: Vem är du, Gud, och vem är jag, din tjänare? Medan han sitter där och begrundar dessa frågor stiger en ängel ner och genomborrar hans händer och fötter. De stigmata han får blir ett tecken på hans gemenskap med Kristus. Han lider med honom liksom Kristus lider med Franciskus.
Omvändelse var ett centralt tema i Franciskus liv ändå från starten när han fick uppenbarelsen i Portiuncula att bygga upp Guds kyrka. Senare vandrade han från Italien till Spanien på den berömda pilgrimsleden Camino de Santiago. Det påstås till och med att Sankt Franciskus grundade flera kloster på sin återresa. Oavsett sanningshalten i dessa berättelser är olika platser längs Caminon förknippade med Sankt Franciskus, och det finns till och med en Camino di Francesco som följer en väg liknande den Sankt Franciskus kan ha tagit under 1200-talet.
2028 Skapelsehopp
Den 16 juli 1228 förklarades Franciskus helgon av påve Gregorius IX, en vän till Franciskus och kardinalprotektor för orden. Nästa dag lade påven grundstenen till Sankt Franciskusbasilikan i Assisi.
2029 Vänskap
Franciskanerna har varit sammanlänkade med det heliga landet och pilgfrimerna so0m färdas dit sedan Franciskus besök 1219. Tio år senare grundas en liten Franciskans kyrka nära den femte stationen på Via dolorosa. Via Dolorosa eller ”Sorgens väg” är den traditionella vägen Jesus går på väg till sin korsfästelse. Via Dolorosa har 14 traditionella stationer som hedrar de händelser som ägde rum när Kristus lät sin Golgata korsfästas. Varje fredag eftermiddag ansluter sig hundratals kristna pilgrimer till en procession och går längs de 14 korsvägarna som slutar vid Heliga Gravens kyrka. Femte stationen – Simon från Kyrene hjälper Jesus: En liten franciskanerkyrka grundad 1229 ligger på platsen tillägnad Simon från Kyrene.
2030 Framtidshopp
Franciskus begravdes den 25 maj 1230 i Sankt Franciskusbasilikan, men hans grav gömdes snart på order av broder Elias för att skydda den från muslimska inkräktare. Franciskus gravplats förblev okänd tills den återupptäcktes 1818. År 1978 undersöktes och bekräftades Franciskus kvarlevor av en kommission av forskare utsedda av påve Paulus VI.