Det finns förstås oändligt många olika sätt att läsa bibeln på. Också för en pilgrim kan det finnas många olika vägar in i bibeltexterna. Vi kan söka tematiskt efter bibeltexter som anknyter till pilgrimsvandring. Då kommer vi att finna att bibeln är full av sådana texter. Bibeln är en vandringsbok från början till slut, från det att Adam och Eva drevs ut ur Edens trädgård, till dess att vi i Uppenbarelseboken får höra om hur Guds vandringsfolk en gång ska samlas i det himmelska Jerusalem inför Lammets tron. Vi kan se att de centrala berättelserna i bibeln handlar om vandring: Patriarkernas vandringar, Israels uttåg ur Egypten, Jesu vandringar med lärjungarna som slutar med att de möter den uppståndne på berget och får uppdraget: Gå ut, gör alla människor till lärjungar.
Vi kan också se hur bibeln genomsyras av en etik som betonar gästfrihet och generositet och som slår vakt om främlingen. Vi kan också se att bibeln ger oss en förståelse av pilgrimsfärdens värdeord; frihet, enkelhet, tystnad, bekymmerslöshet, långsamhet, andlighet och delande.
Här vill jag ge en bild av hur vi kan läsa bibeln utifrån några teman som jag menar är centrala både för bibelns världsbild och för den kristna pilgrimstanken:
Skapelsen som samhörighet och hälsa
Vi hör samman med allt som är och allt som är hör samman med Gud. Livet utgör ett ekologiskt system där varje del är viktig för att skapa balans och goda livsmöjligheter i världen. Livet är i grunden dyrbart och oändligt vackert. Hela skapelsen är älskad för sin egen skull och hela tanken på frälsning syftar till att återställa den skadade skapelsen till dess ursprungliga helhet. Detta innebär också att Guds önskan och vilja för varje människa är att hon ska kunna leva ett liv som är rikt och välsignat.
Exilen och främlingskapet
Skapelsen är underställd destruktiva krafter som skadar den. I det mänskliga livet kommer detta till uttryck i främlingskap, utanförskap, marginalisering, fattigdom, språklöshet, misstro, våld, förtryck och orättvisor. Allt detta har sin grund i att den ursprungliga balansen rubbats, att livet förlorat sin jämvikt. Det gör att vi människor lever som främlingar i världen. En del tvingas rent konkret på flykt. För andra innebär det att leva i världen med en känsla av främlingskap och övergivenhet. Många av oss har blivit främlingar inför oss själva. Många har också blivit främlingar för Gud. Och många har förlorat känslan av samhörighet med andra.
Omvändelsen och befrielsen
Bibeln vill visa oss att det finns en väg bort från ett liv på flykt. Exilanten kan bli pilgrim. Flyktingen kan bli någon med ett mål. Vi kan vara på väg mot ett nytt hem. Detta kan vi erfara i våra egna liv som en omvändelse. Vi vänder oss mot Gud, livets ursprung och mål. Vi rör oss inte längre bort från det som ger oss livet – utan i riktning mot det. Samtidigt innebär omvändelsen att vi kommer att göra motstånd mot de krafter som gör vill driva oss ut i flyktingskap och hemlöshet. Vi måste med Kristus gå in i kampen för livet.
Nåden och tjänsten
Bibeln berättar om att det är möjligt att leva ett liv som präglas av den ursprungliga nåd som Gud gav åt skapelsen ifrån begynnelsen, i harmoni, balans och gemenskap. Detta är ett liv som präglas av en överflödande rikedom, men också av en kallelse till kärleksfull tjänst. Detta är det kristna lärjungaskapets väg – att vara livbringare åt en trasig värld.
Förvandling och nyskapelse
Bibeln talar om att det finns mål och mening i tillvaron. Vi är på väg mot en fullbordan som både kommer att visa vem vi själva är ämnade att vara, och samtidigt vad skapelsen är tänkt att vara. Världen som vi känner den kommer att förlossas och förvandlas. Detta mål som vi rör oss emot påminner oss ständigt om att vi här och nu är på väg, vi är inte avslutade och färdiga – utan i rörelse och förvandling. Guds försonings- och skapelseverk pågår ständigt i oss. Vi har alltid mer att upptäcka, mer att utvecklas till. Det ryms en stor frihet i det. Samtidigt innebär det att detta yttersta mål, det som är vår egen djupaste längtans mål – där alla frågor fått svar och alla tårar torkats bort – alltid finns med oss, också på vår vandring genom tillvaron. Det Gudsrike som vi färdas mot är redan närvarande.