År 1030 dog Olav den helige i Stiklestad. Domkyrkan i Nidaros, där han begrovs, kom att bli Nordens främsta pilgrimsmål – och är så ännu idag. 1000 år senare kan vi som pilgrimer hämta inspiration i den kristna tradition som format våra nordiska länder. Därför vill vi inte bara lyfta fram Olav den helige utan hela den kristna tradition som format våra samhällen, och våra pilgrimsvägar, och ställa frågor om vad denna historia kan betyda för oss idag. Vi tar fasta på de gestalter och händelser som aktualiseras under de kommande åren och som på olika sätt kan belysas utifrån våra nordiska pilgrimsleder, förutom Olav handlar det om Ansgar, som gjorde sina resor till Danmark och Sverige under åren kring 826-830, men det handlar också om Franciskus som firas under de kommande åren, liksom om andra viktiga personer och händelser.
Det är i sambanden mellan olika tider och epoker, olika platser och sammanhang som den kristna tron blir synlig. Därför är det viktigt att se hur varje tid, plats och person bidrar till helheten – snarare än att försöka se enskilda personer, historiska epoker eller platser som isolerade fenomen. Det är trons sätt att se på historien. I den svenska psalm 40 står det:
Kristus vandrar bland oss än,
syndares och sorgsnas vän,
stannar där en mänskoröst
ber om läkedom och tröst.
Jesus möter oss här och nu – inte bara som en figur ur det förgångna som vi kan läsa om utan som en medvandrare och följeslagare. Så är det också med helgonen, ja, med alla de släkten som gått före oss, som kämpat och lidit, hoppats och trott – de är också en del av våra liv. Vi kan spegla oss i dem och lära oss något om oss själva. Vi delar samma grundläggande behov och samma längtan. Vi kan bäras av samma hopp.