Hoppets pilgrimer 2028 - Skapelsehopp

2028 Skapelsehopp

Herre,
gör mig till ett redskap för din fred.
Hjälp mig att bringa kärlek, där hatet gror,
tro där tvivlet råder,
hopp där förtvivlan härskar.
Hjälp mig att skänka förlåtelse
där oförrätt begåtts,
att skapa endräkt där oenighet söndrar,
att sprida ljus, där mörkret ruvar,
att bringa glädje, där sorgen bor.
Mästare, hjälp mig att söka
inte så mycket att bli tröstad som att trösta,
inte så mycket att bli förstådd som att förstå,
inte så mycket att bli älskad som att älska.
Ty det är genom att ge som vi får ta emot,
genom att förlåta som vi får förlåtelse,
genom att mista vårt liv som vi vinner det.
Det är genom döden som vi uppstår
till det eviga livet.

Franciskus fredsbön 

För hela skapelsens skull

Att vara pilgrim handlar om att vandra i solidaritet med hela skapelsen. Vi får hämta kraft i naturen, vi påminns om att vi är en del i något som är större än oss själva, men också att vi har ett ansvar för och en delaktighet i skapelsens överlevnad.

1228 helgonförklaras Franciskus av Assisi, en av de mest älskade helgonen, inte minst bland pilgrimer. Han är djurens och naturens helgon. Han visar på en enkel livshållning i harmoni med skapelsen. Men han visar också på betydelsen av dialog och öppenhet för den andre – inte minst genom förvaltarskapet av de heliga pilgrimsplatserna i det heliga landet, som franciskanerna haft sedan medeltiden.

Detta år blir temat därför skapelsehopp. Vi får öva oss i att stava oss igenom Franciskus Fredsbön och lovsjunga Gud genom skapelsen i hans Solsång.

Ett ekumeniskt år

1948 bildades Kyrkornas världsråd. Temat inspirerades av det nyss avslutade kriget: Man’s disorder and God’s design”, människans oordning och Guds plan. 20 år senare hölls generalförsamlingen i Uppsala, med temat: ”Se, jag gör allting nytt.” Båda dessa teman talar också in i vår situation där girighet och makthunger står mot medmänsklighet och skapelseomsorg – och där hoppet på Guds uthålliga kärlek blir ett villkor för att få kraft att se en framtid.

Genom Kyrkornas världsråds arbete har ett tydligt klimatmedvetande, integrerat med ett medvetande om behovet av rättvisa och fred, tagit form. Det har haft en stor betydelse för arbetet för dessa frågor i andra internationella samtal, bland annat inom FN. När vi talar om att vara hoppets pilgrimer handlar det med nödvändighet om att vara pilgrimer för rättvisa, fred och skapelsens integritet.

Det förlovade och det förlorade landet 1948 

Franciskus har en stark koppling till det heliga landet och till kristendomens allra heligaste platser. Under sin vistelse i Palestina vandrade Franciskus från korsfararnas läger över till motståndarnas sida där han mottogs med aktning och förde ett vänskapligt samtal om religionen. Denna öppna hållning har gjort att franciskaner under århundraden åtnjutit aktning hos många i det heliga landet.

Under mycket lång tid och än idag har de, tillsammans med andra kristna samfund, verkat för fredlig samexistens, byggt broar mellan judar, kristna och muslimer, tagit emot pilgrimer, betrotts med ansvaret för många av de kristna heliga platserna och drivit viktig samhällsverksamhet.

Finns det ett hopp för det heliga landet och dess invånare bortom det pågående kriget i Gaza? 2028 är det 80 år sedan staten Israel utropades  och det skeende som i palestinsk historieskrivning kallas Nakba inleddes, katastrofen, fördrivningen av landets ursprungsbefolkning. Hur kan vi vara hoppets och fredens pilgrimer i den situationen?

Berättelsernas makt

I Norge är temat för 2028 Berättelsernas makt. Det har bland annat kopplats till Sigrid Undsets Nobelpris för 100 år sedan. I hennes roman Kristin Lavransdotter berättas om 1300-talskvinnan Kristins liv, där Olavskulten i Nidaros har en central roll. Berättelserna om helgonens liv har varit viktiga för människor i över två tusen år och är det än idag. De har inspirerat och väglett, tröstat och förmanat.

Olav den heliges flykt

I berättelsen om Sankt Olav är 1028 ett ödesmättat år. Då fördrivs han från Norge och flyr, först till Sverige och sedan till Gårdarike eller Kiev-Rusriket där furst Jaroslav och Olavs tidigare trolovade, Olof Skötkonungs dotter Ingegerd, senare Anna av Novgorod, tar emot honom. Från att ha varit Norges kung som vågat utmana den mäktige Knut, kung över hela Danmark och England, hade Olav blivit en besegrad landsflykting utelämnad åt andras välvilja.

Detta är bakgrunden till att Olav två år senare beger sig via Sverige till Stiklestad för att återta sin krona. Kanske på den väg där Olavsleden idag går. Denna led återinvigdes 2013, för femton år sedan.

Historien och framtiden – berättelser som ger hopp

En viktig funktion som berättelser har, förutom att återge det förflutna, är att ge oss bilder för det som ligger framför oss. Redan i bibeln har den apokalyptiska litteraturen målat upp den yttersta tiden och den innevarande världens undergång, då det onda ska besegras och det goda slutgiltigt segra. I Kristin Lavransdotters 1300-tal gav digerdöden upphov till liknande berättelser om världens nära förestående undergång. I vår egen tid av samhällskris och klimatnödläge skapas åter berättelser om framtiden som både kan vara skrämmande, hotfulla och hoppfulla. Vilka berättelser kan ge oss hopp i vår tid?