Hoppets pilgrimer 2030 - Framtidshopp

2030 Framtidshopp

Målet är början på en ny etapp

2030 är det tusen år sedan Olav den helige dog i Stiklestad. 2030 är också året som satts som riktmärke för FN:s 17 globala hållbarhetsmål vars syfte är att möjliggöra en hållbar framtid. Två vitt skilda händelser med tusen år emellan som ändå har något gemensamt.

Kristusmönstret, från nederlag och död till seger och liv möter oss i berättelsen om Olav den helige. Vi behöver se detta mönster i våra egna liv för att kunna leva i en splittrad och söndrig värld. Det kan ge oss ett hopp som bär genom prövningar och motgångar. I klimatkrisens och krigens värld blir det ett sätt att kunna ta steg efter steg mot en annan möjlig verklighet.

Nya gemenskaper

2030 är det 1200 år sedan Ansgar anlände till Birka och bildade den första kristna församlingen i Mälardalen, en händelse som setts som startpunkten för Sveriges kristnande. Den församling som Ansgar samlade bestod säkert till stor del av kristna trälar som förts bort från sina hemländer i Europa. Församlingen tvingades snart att upphöra på grund av motstånd från dem som värnade lokala traditioner.

I Norge är 2030 självklart fokuserat på Stiklestad, men även på temat gemenskap. Hur kan vi bygga ett samhälle som tål och värdesätter mångfald? Slaget vid Stiklestad illustrerar hur konflikten mellan världsbilder kan leda till våldsamma sammandrabbningar. Det är tyvärr inget som är främmande för oss. Att slå vakt om det hopp som bär, och som inte sviker, är kanske det viktigaste vi kan göra för att bygga en gemensam framtid.

Att det 2030 är tjugo år sedan Olavsvägarna blev Europeiska kulturvägar visar hur pilgrimslederna kommit att bli ett kulturarv som förenar och skapar gemenskap mellan människor i Europa och i världen.

Ekumenikens framtidsvision

1910 bildades Faith and order. Dess vision är att söka en synlig enhet mellan kyrkorna som kommer till uttryck i bekännelse, dop-, nattvards- och ämbetssyn. Den yttre enheten kan bli ett sätt att också finna en inre samhörighet, den som Paulus talar om när han säger att vi i Kristus inte längre är jude eller grek, slav eller fri man eller kvinna.

Detta är också en central tematik för pilgrimsvandring. Vi kan som pilgrimer gå bort från vår egen plats i världen för att söka det som förenar oss med Gud och varandra. Vi bryter upp från det som kan bli begränsande och hindrande för att förvandlas i öppenheten, bortom vår egen trygga värld.

Olav den helige och världen…

Under 1000-talet, den tid då Olof den helige levde, började Nordens folk söka sig längre och längre ut i världen och tog med sig impulser från andra kulturer hem. Ibland var det förknippat med krig och härjningståg, men också med olika kulturella influenser. Olof den heliges eget liv, med resor till både England, Frankrike och Kiev-Rusriket är ett exempel på det. Våra länder växte fram i utbytet med andra folk och länder.

…och den heliga Birgitta

400 år efter att Olav föll i Stiklestad invigdes klosterkyrkan i Vadstena 1430. Nordens främsta helgon, som under sin levnad vallfärdat till Santiago de Compostela, Nidaros, Rom och Jerusalem, och själv utövade stort inflytande på de platser hon besökte, band i sin egen person samman hela den kristna världen och förde den med sig till Norden.

Också i vår tid är influenser från olika delar av världen viktiga. Kanske mer än någonsin förr. Vi är en del av en global by! Genom modern teknik är vi grannar med alla människor. Människor flyttar jorden runt för att arbeta, gifta sig och bygga nya liv. Det ger en särskild mening åt vår tids pilgrimsfärder. Vi får i pilgrimsfärden delta i samhörigheten och kulturutbytet mellan människor.

Nya mål…

Pilgrimer som når sitt mål blir ofta mottagna och sända av dem som väntar på dem. Så sker på de flesta heliga platser, och budskapet kan vara: Du har nu kommit fram och nått målet, men målet är inget slutmål, ingen ändhållplats. Du är inte färdig.

Vägen fortsätter. Detta är bara slutet på en etapp. Du måste nu fråga dig vad du har för förhoppningar och förväntningar för nästa etapp. Vart ska din livsväg nu föra dig? Vilket är nästa steg? Slutmålet når du inte förrän någonstans långt in i framtiden – kanske i ett annat liv.

Så får vi också fortsätta, bortom 2030, vidare på hoppets pilgrimsväg mot framtiden. Vad som väntar oss har vi inte så klar bild av – men vi får stöd och vägledning i vår egen erfarenhet och i dem som gått före.

Kanonisering

I Norge har året 2031 fått temat kanonisering, helgonförklaring, eller «helgenkåring», som det heter på norska. Det som förenar alla helgon är att de vigt sina liv åt det som är större än dem själva. De har, med kristna uttryckssätt, burit vittnesbörd om Guds kärlek genom lidande och prövningar.

Det är inte bara kristna martyrer i det förgångna som offrat sig själva för ett högre ändamål. Också utifrån andra bevekelsegrunder och i vår egen tid är människor beredda att ta stora risker för det som är viktigare än den egna säkerheten. Själva demokratin bygger på att någon varit villig att kämpa för de rättigheter vi åtnjuter. Vad är vi själva beredda att ta risker för? Och vad kan det betyda att veta att andra tagit stora risker för att vi ska kunna leva i frihet?

Minnet av Dag Hammarskjöld – 70 år 

2031 är det 70 år sedan Dag Hammarskjöld, under oklara omständigheter, omkom under sitt uppdrag att mäkla fred i Kongo, och 20 år sedan den fredsvandring mellan Uppsala och Backåkra ägde rum, som föreningen PaxWalk hämtat sitt namn från.

Att vara en hoppets pilgrim handlar om att vandra för inre frid och yttre fred. Varje pilgrimsfärd är fredsvandring, en PaxWalk. Varje liv som präglas av strävan efter frid och fred är en pilgrimsresa. Denna grundsyn präglar hela upplägget för initiativet Hoppets pilgrimer. Kanske kan den också inspirera till vandringar för hopp och fred 2031.